onsdag 4 oktober 2017

Det är lite mycket nu

 Det är lite mycket nu

Det är standardsvaret nu när någon frågar hur det går med jobbet.
”Jo, det är lite mycket nu” och jag tycker fan det är ett bra svar!

Å ena sidan kan det tolkas som att det är väldigt mycket att göra så det blir väldigt påtagligt och man inte riktigt pallar. Man låter som klassiskt kontorsjobb i varsitt bås som på tv och längtar till semestern. Det är mycket nu som i ett typiskt svenskt gnäll över ett i-landsproblem.

Och å andra sidan har man ju ett jobb där mycket jobb är bra! Mycket jobb betyder mycket inkomst och mycket inkomst betyder bra och bra betyder att man slipper oroa sig och det betyder att man kan prata lite längre.

Å tredje sidan låter det som ett tillbakahåll av hur det egentligen är. ”Lite” framför ”mycket” är som att säga det är svårt på ett lätt sätt, det går inte ihop om man ska prata vanligt och inte paradoxalt som en poet. Vilket kan tolkas som att ett av dessa ord är en lögn och jag personligen tror att man lättast väljer bort det enkla när man förutsätter så kvar är då ordet ”mycket”. Det är alltså mycket nu. Så mycket att jag inte orkar med och vill bara gå och lägga mig i ett hörn och gråta fram till nästa presidentval.

Å fjärde sidan är det mycket av det man har valt att leva med! Det är ju ändå en stor godisbutik man gått in i när man gjort ett val efter sin vilja och inte sina alternativ. Så det är ju mycket av det goda.

Och det är sant.
Det är ungefär exakt så på alla sätt hela tiden.

Å ena sidan ska man svettas igenom tre föreställningar på en förmiddag och sen stressa igenom rep framåt kvällen som också måste bli bra då det ska säljas och bestämma om vi äter nudlar eller grus nästa månad. Sen kommer man hem till en kub av damm och massa andra måsten man inte hunnit med och nu inte ens orkar tänka på. 

Åååå andra sidan betyder denna dag att man har gjort något rätt då vi ändå får fortsätta jobba.
Åååååååå tredje sidan har man ju inte tid att stanna och tänka efter om man verkligen pallar och har jag inte missat ett mail nu.
Åååååååååååååå fjärde sidan säger alla tre publiker att det är det bästa de har sett och kvällens rep skapar mer inspiration än stress och ska man vara helt ärlig så är den där sängen man lägger sig i på kvällen otroligt skön.  

Å sista sidan ska man tänka att om det känns bra så är det bra. Men sen är känslan objektiv.

I fredags spelade vi Ett Leende I Taget i S:t Lars kyrka. Det var en del av diakonins månad som de hade ordnat och oj vad de hade ordnat det riktigt bra! Ett Leende I Taget är alltså en enmansföreställning med mig på scenen så ingen press att stå där själv och leverera något värdigt och bra…
Min känsla var hemsk. I 75 minuter kände jag att de borde lagt pengarna på något annat och jag ville nästan be om ursäkt efteråt. När efteråt väl kom fick jag höra att det var bästa uppträdandet hittills.
En nästan komisk kontrast till en så stark känsla som jag helt enkelt får lita på för helt ärligt har jag absolut ingen aning om någonting! Bevisligen.


Så när frågan ”hur går det?” ställs och jag svarar med ”det är lite mycket nu” så har jag faktiskt ingen aning. Jag bara litar på att det går bra. 

/Thomas